anders pettersson

Anders Pettersson 1819-1889 var yngste son till byggmästaren Petter Larsson. Anders och hans två äldre bröder Lars (1809-1875) och Petter (1812-1867) gick alla tre i faderns fotspår.

Pappa Petter föddes 1788 i Laggarebolet i Mofalla men kom till Värsås genom giftemål med Maria Persdotter från Brittnäs. 1809 flyttade familjen till Skattegården i Värsås. Petter var en av byggmästarna som var med vid uppförandet av Tingshuset. 
Anders föddes den 19 augusti 1819 i Skattegården. Han fick tidigt lära sig byggmästaryrket och blev tidigt skicklig. Det finns inte många, om än någon enskild byggmästare  som byggt så många kyrkor som han.    

Anders var liten men stark som en biörn. Hans arbetsprestationer var rent otroliga. Han största egna kyrkoprojekt i Tived påbörjade han den 1 juni 1847 med två skickliga lärlingar till hjälp- Kyrkan stod färdig för avsyning den 24 juli samma år. Vid avsyningen fick han vitsordet  " att byggmästaren utfört ett vackert, gott och solitt arbete." Rappningen på kyrkans långhus satt bergfast ännu efter femtio år. Murarnas fasthet var också av högsta klass. Vid en omändring av ett murstycke 1922 måste dynamit tillgripas. Experter, som studerat dessa saker, var utomordentligt imponerade.
Det var liv och eld i den unge mannen, sades det, och han kunde engagera sina arbetare till samma friska tag. “Det gjorde det samma”, sade gamla arbetare, “hur fort han drev oss, för det var aldrig tungt att arbeta under hans kommando, även om ryggen var färdig att gå av”. Anders var märkvärdigt stark trots sin ringa storlek. Han kunde med blotta händerna lyfta föremål av tre skeppspunds vikt (=510 kg!) Denna styrka jämte snabbheten och oförtrutenheten i arbetet ingav stor respekt. Såsom arbetsledare tålde han ingen motsägelse eller lathet. Försummade någon att lyda order, slog blixten ned i form av en ljungande örfil, som gjorde slag i saken. Även om ilskan snabbt gick över gav han noga akt på arbetarnas uppförande. Om någon hade en brännvinsbutelj med sig, så tog han den och krossade den mot en sten. Arbetsdagen började och slutade alltid med bön.
Anders bodde kvar i Skattegården som vuxen medan brodern Petter bodde i Sörgården och Lars i Svänaskogen.
Samma år som han 28 år gammal byggde Tiveds kyrka 1847 byggde han två kyrkor till. 1857 fick han tillsammans med bror Petter förtroendet att bygga Värsås kyrka. Då stod han på höjden av sin karriär. 1847 gifte Anders sig med Greta Jonsdotter (Engström) född 1825 från en by Äng i Vadsbo härad. Hon beskrivs som en förmögen och och väl uppfostrad bonddotter, allmänt känd för sina rena seder, sitt fromma sinnelag och sin ovanliga yttre fägring. Hon hade tidigare blivit omvänd och var djupt religiös. Byggmästare Pettersson förargardes ibland över sin hustrus gudsfruktan och böner till Gud. Det hände ofta att han med häftig brutalitet påkallade “underjordens andemakter” till stor förskräckelse för sin fromma hustru. Så småningom blev han dock påverkad av de frireligiösa väckelser som under 1850-talet spred sig i de västgötska och småländska bygderna. Efter sin omvändelse 1855 blev han en nitisk predikant för sin tro. Så snart en kyrka stod färdig var byggmästaren den förste som invigde den. På den utsatta invigningsdagen samlades stora människomassor vid den nya kyrkan. Då uppsände han till Gud med brinnande iver Salomos tempelinvigningsbön. På åtskilliga ställen protesterade prästerna mot denna i deras tycke självpåtagna och egenmäktiga invigningsfest men byggmästaren svarade då; “Jag råder över kyrkan, tills den blivit kontraktsmässigt avsynad och godkänd.” Anders och Greta fick mellan 1848 och 1861 sex barn, fyra pojkar och två flickor. Under sina senare levadsår fick han utstå fler prövningar; hans barn ville inte vandra på rättfärdighetens vägar, hans ekonomi blev mindre god och hans hälsa började vackla. 1873 flyttade han från Värsås till Sund i Småland. Hans maka avled hastigt 1879. 1881 gifte han om sig med en gudfruktig och förmögen änka Sofia Tomasson i Fridhem.

Från 1847 och under följande 25 år byggde han ca 25 kyrkor. Han har dessutom uppfört Elementarläroverket i Skövde, det stora Badhuset på Mösseberg. han utförde även ombyggnaden av Rådhuset i Skövde som han fick "starka lovord" för. 

Källa: Utdrag ur text från 2007 av Hans-Olof Lindqvist, i sin tur huvudsakligen hämtad från Folke Wångmarke, Kvänumsbygden 1963 samt utdrag ur K-G Jonsson i Kivenäbbens forkning i kyrkoböcker från Värsås.