En utflykt 4 juni 1980

Den 4 juni 1980 företog hembygdsföreningens cirkeldeltagare en utflykt. I denna deltog Stig Persson, Göte Pettersson, Ingegerd Pettersson, Karl-Gustaf Jonsson med dotter Christina, Olle Andersson, Astrid Eliasson och Erik Boman. Den senare som guide.
Vi åkte först vägen ner till Klockaretorp där vi tittade på gården. Erik Boman berättade om hur det hade sett ut när han bodde där. Det var under åren 1913-1941. De nuvarande mangårdsbyggnaderna fanns inte då. Istället var där ett långt lågt hus rätt fram där det röda huset nu ligger. Boman pekade ut var Lindeman hade haft sin smedja. Den låg intill den nuvarande dammen bakom gården. Han berättade också om den tiden han varit bonde och en tid hade haft 18 hästar på gården. Av uthusen fanns en del kvar, men mycket var omändrat. mellan mangårdsbyggnaden och ladugården stod tidigare portstolpar.

Strax intill dessa stod ett dass. En gång hade hästarna skenat. De hade en lastkärra efter sig. När de kom från vägen fram till gården kunde de inte ta ut vägen utan fortsatte in i trädgården mot huset, svängde därefter mot ladugården. När de kom till lportstolparna var det dock stopp för där kom inte lastkärran igenom. Fimmerstången kom därvid att köras rätt mot dasset som knuffades iväg. Oturligt nog hade prästfrun befunnit sig där. Det var Axel C. Anderssons fru. Detta var en av bland många historier som Boman berättade.
Efter Klockaretorp fortsatte vi vägen fram och kom till en backe där vi efter mycket letande hittade torpet Svensbacken.

Kvar av detta torp fanns en del murhögar med vintergröna som blommade vackert med blå blommor, en alldeles underbart blommande syrenhäck, pärlhyacinter, krusbär- och vinbärsbuskar. Här bodde August och Lina. Boman var ofta hos dem och då skulle det bjudas på kaffe, något som han dock inte alltid uppskattade bl.a för att kaffet “klarades med äggvita”. Efter Svensbacken fortsatte vi förbi skjutbanan fram till Valhall. Av detta torp fanns av mangårdsbyggnaden endast kvar en upphöjning. Denna låg längst fram. Till vänster låg ladugården, där fanns foderbordet kvar och till höger hade legat ett magasin. Även av det var bara en upphöjning kvar. Till höger om gläntan strax innanför staketet hade stugan där Lotta bodde legat. Här fanns också stenhögar kvar. Här bodde också Oskar Reimertz en tid. Bostaden var då mycket torftig. Oskar Reimertz, som var en originell människa kallade den dock “Slottet Valhall”. Själv kallade han sig ibland Oskar von Reimertz. Han var trevlig, språkkunnig, och uppträdde mycket belevat. En gång, talade Boman om, hade det kommit en taxi från Östergötland och frågat efter slottet Valhall och Reimertz. I taxin åkte en godsägardotter från Östergötland.

Samtidigt som Boman hade pekat ut var Reimertz bodde bad han taxin vänta, då han trodde att godsägardottern skulle vända bums. Men hon hade stannat hos Reimertz i två månader, samtidigt som fadern hade vänt sig både till prästen och till Boman för att försöka få flickan att återvända hem.
Efter Lottas stuga gick vi genom skogen till en liten åkerlycka som hörde till Ödegärdet. På detta gärde låg två stenar. Den största av dem var den s.k. “Pella-stenen” Det var här Håka-Pelle ( Anders Rapp) en gång i tiden gjorde sina väderleksobservationer. Stenen hade enligt Boman varit större, plan uppe på toppen med en liten fördjupning i. Vi såg också märken efter en bortsprängning. Därefter begav vi oss tillbaka till vägen och fortsatte till Gudmundstorp. Här finns en del hus kvar, bl.a ett magasin och ett litet fallfärdigt hus som en gång var ett svinhus samt ytterligare ett skjul och ett dass.
Av boningshuset fanns endast rörstocken kvar. Här fanns stora, fina träd, de flesta lönnar, några stora oxlar, sötbärsträd, klarbärsträd och krusbärsbuskar. Här tog vi kaffepaus.. På hemvägen åkte vi den så kallade “Sulagategård” d.v.s vägen som går in till vänster om landsvägen mellan Kyrkebråten och Källebo. Till vänster om denna väg har Sulatorpet legat. Marken hör till Klockaretorp och Boman hade varit med och röjt och odlat upp där torpet legat.

tillbaka