Bondeminnen -mjölk och mjölkhantering

321.jpg
 Skattegården, Värsås by

Skattegården, Värsås by

 
578.jpg
 
579.jpg
 Igelstorps station

Igelstorps station

Nerskrivet vid studiecirkeln “Bondeminnen från Värsåsbygden” med start hösten 1992.
Syftet med cirkeln var att leta fram minnesbilder om hur elektriciteten kom till bygden och hur gårdarna fick mekaniska hjälpmedel som hjälp i det många gånger tunga arbetet, som även i hög grad drabbat kvinnorna.

Vid skörd skulle säden bindas till kärvar, ett kvinnogöra. Korna mjölkades för hand också det var kvinnornas sak, samt att ta hand om mjölken, göra smör och ost m. m. När skördemaskinerna och även mjölkmaskinerna kom in i bilden samt traktorn gjort sitt intåg förändrade detta på sikt helt livet på landet. Antalet sysselsatta i jordbruket minskade avsevärt.

Mjölk och mjölkhantering var i blickpunkten vid cirkelns första sammanträde den 16 nov -92 och då helt naturligt även mejerierna. I Värsås, dominerade gårdsmejerierna. Dessa uppkom ur det överflöd som gårdarna producerade. Godsägare Carl Nyman på Bruntorp drev socknens sista gårdsmejeri in på 1930-talet. Den siste mejeristen hette Harry Häggman. Skattegården i Värsås by, kom 1923 i Oskar Wahlstrands ägo och på gården fanns ett hus som tidigare varit mejeri. Inne i huset fanns en brunn där källvatten trängde upp över kanten och bildade en bassäng. Under 40-talets torkår behövde mejeriet i Värsås mer vatten och då installerades en hydrofon. Detta blev dock för mycket för källan som sinade.
I Djursätra, till vänster där Brogårdsvägen viker ned, har det också funnits ett mejeri. Detta mejeri lär även ha varit uppsamlingsplats för mjölk, som därifrån transporterades till Thiléns mejeri i Korsberga.
I Ormebacken (Sivert Johanssons gård) har det varit mejeri i södra flygeln plus i en utbyggnad på husets baksida. August Johansson,( bror till Siverts farfar), var mejeriet och tog emot mjölk från Ormebacksgårdarna samt Esbjörntorp. Verksamheten upphörde i slutet av 1890-talet. August Johansson började då mejeriverksamhet i Väring och därefter på Gammelgården i Tun. Det har säkert funnits fler gårdsmejerier än de ovan uppräknade, men dessa är de vi visste om.

På 1880-talet började man tala om att bilda en andelsmejeriförening i Värsås. Man började värva medlemmar. Inträdesavgiften sattes till 5 kronor per ko. MejerL.iet registrerades den 28 juni 1895 men först 12 april 1898 skrevs byggnadskontrakt med byggmästere G.W Jansson, Sörgården. Redan den 8 september samma år skedde avsyning vilket innebar ett synnerligen snabbt och intensivt arbete för en byggnad av den storleken. Huset ritades och konstruerades av arkitekt P-A Pettersson, Skogshemmet. L. J Svensson från Fridhem, var en skicklig murare och ansvarade för murningsarbetet. Huset byggdes i T-form där vinkeldelen bestod av mejerilokal med in- och utlastning på östra gaveln. På den södra långsidan fanns ett maskinrum med inmurad ångpanna vilken eldades med ved i meterlängder. Ångmaskinen brevid överförde sedan kraften medels remdrift till en i taket uppsatt transmission med en mängd remskivor som drev separator, smörkärna och pumpar av olika slag.
Mejeriets långdel bestod på nedre botten av smörrum, kontor, trappuppgång m.m. Övre våningen bestod av bostad för personalen, en mejerska och två mejerielever, Eleverna bodde i ett rum och mejerikan i ett. Köket låg i mitten och var gemensamt. En manlig maskinist ingick i arbetsstyrkan. Han bodde i egen bostad.

Föreningens förste ordförande var riksdagsman L.J Jansson, Djursätra och den förste disponenten blev Evert Alfred Jansson Esbjörntorp.
Sedermera uppfördes ett ostlager på mejeriets södra gavel och i denna form drevs sedan mejeriet fram till 1963 ( från 1944 uppgick man i Skövde Andelsmejeri). Med tiden uppdaterades dock maskinparken med separata elmotorer och moderna maskiner men principen var i stort densamma.

Driften vid mejeriet sköttes av disponent och en styrelse som sammanträdde en gång per månad. Då bestämdes priset per kg levererad mjölk beroende på hur mycket pengar som fanns tillgängligt. Likviden betalades kontant genom att pengarna lades i en lite påse där en uppställning fanns påskriven med uppgift om levererad mjölk minus återtag i form av skummjölk, smör och ost m.m. Påsen skickades sedan ut med mjölkskjutsarna den 15:e varje månad. Mejeriets högsta beslutande organ var mejeristämman som sammanträdde årligen i december. Vid stämman auktionerades mjölktransporterna ut till lägstbjudande. Vidare skulle en ansenlig mängd is tas upp. Isen sågades i bitar om 60x60 cm i Tidan vid Bruntorp och kördes med häst och vagn, utrustad med en så kallad packstege. Isen lades sedan i ishuset, som låg i backen nedanför Stommens flygel och täcktes med sågspån. Hela processen var ett resurskrävande arbete och det var i regel endast de större gårdarna som kunde erbjuda sina tjänster. Isen användes till kylning av grädden som man samlade tills man hade tillräckligt för att fylla smörkärnan. Det var maskinistens jobb att ta fram isen från ishuset och spola den ren från sågspån. Vidare skulle mejeriets varor transporteras till järnvägsstationen i Igelstorp. Detta skedde med en speciellt kraftig lastfjädervagn som alltid stod i ishuset. Smör som inte såldes hemmavid packades i så kallade drillar av trä. Dessa gick i regel på export till England. Även dessa transporter auktionerades till lägstbjudande. Det kunde gå rätt hett till på dessa stämmor då somliga ansåg sig trampade på någon öm tå. Så småningom tog motorfordon över transporterna och den gamla idyllen var ett minne blott. Den sista mejerikan hette Gerda Johansson och hon tjänstgjorde i många år.