Arvid Nyman återblick

“Kroa” med den gamla bron över Tidan och vägen Hjo-Skövde i förgrunden.

Nedtecknat 1988

Mina första minnen är från 1909 när mina mostrar var på besök från Amerika. Jag har en förnimmelse av att de stod vid den stora sängen  i rummet i den bostad vi hade på Bruntorp -Krogen.

Jag minns också att jag inte vilja börja skolan men att min mor då påpekade att jag inte skulle få gå samtidigt som Eskil, en lekkamrat, och då ändrade jag mig. En annan gång minns jag att jag ville följa med och åka i skrindan. Mor och Helga hade all möda att få mig loss. Jag följde med en lång bit innan jag släppte taget. 

Mitt barndomshem låg vid Tidan, ca 60 meter till stranden. Där föddes jag och bodde tills jag var 14 år. Huset var en statarstuga tlll en herrgård som hette Bruntorp. Stugan hade plats för två familjer. Fram till herrgården gick en allé med almar. Allén var 400-500 m lång. Platsen där jag föddes var mycket vacker. Stora landsvägen mellan Hjo och Skövde gick alldeles utmed vår tomtgräns, med en bro över Tidan. På den sidan av bron där jag bodde tillhörde Värsås socken och på andra sidan bron började Mofalla socken. Nedströms  i Tidan ligger en holme som vi utnyttjade för  kräftfiske, där far och vi barn metade på sena höstkvällar. Lite längre bort utmed stranden fanns Fru Bergs lilla vattenfall där hon tillbringade mycket tid. (Fru Berg var gift med herrgårdens ägare) Lite längre bort låg en björkäng där vi plockade vårblommor (Ängsnören-backsippor) gullvivor, blåsippor och vitsippor. Där fanns också ett fint badställe där vi senare hade, en väckelse i Värsås (Pingströrelsen ) dopförrättning. 35 ungdomar döptes en julidag 1919. 

På andra sidan bron i Mofalla socken fanns i närheten en bondgård där fam. bestod av far och mor samt 6 pojkar. Två utav dessa var jämnåriga med mej. Vi hade mycket roligt tillsammans. Jag var hos dem nästan mer än jag var hemma. På vintrarna åkte vi i kälkbacken och lekte blindbock och på somrarna badade vi hela dagarna. Det gick inte så bra att vara tre, så en fick ge sig och det var ofta en av grannpojkarna. 

Dop i Tidan

Dop i Tidan

Arvid Nyman till vänster

Arvid Nyman till vänster

Jag hade ett gott hem, men inte alltid så gott om pengar. Skulle jag vara med på julfesten (på herrgården) fick jag ibland låna kläder av min lekkamrat. De hade det bättre ställt.

”Ett litet minne från den tiden”:
Där fanns en fotograf som gick runt i stugorna och fotograferade. Han tog även kort på vår familj men jag var inte hemma, jag badade , så kom inte med på familjekortet. Men vid ett tillfälle fick han ta kort på mig och Helga.
( Syster till Arvid) Vi var 8 syskon. Vår yngsta syster Greta dog vid 8 års ålder. Helga, Märta och jag växter upp tillsammans. Våra äldre syskon anna, Erik nils och Elsa reste ju senare till USA. Vi fiskade rätt mycket. Far hade gjort en eka som vi använde ofta och vi metade rätt mycket från bron. Många gånger så kunde fisken, när vi fick napp och drog upp, slå mot brofästet med påföljd att fisken släppte från kroken. Kvar hade vi bara en tilltrasslad rev att att ta hand om. 
Våra närmaste vänner  på Värsåssidan var ett äldre par som hette Johanna och Karlsson på backen. Det var en hög backe utav landsvägen som vi hade att gå, det var ganska vanligt att gummorna gick till varandra på kafferep och då sparade Mor alltid de flesta kakorna som vi fick smaka när hon kom hem. Johannas man var sadelmakare på Bruntorp. Det var så intressant när jag någon gång fick titta in på hans verkstadsrum. 
Redan som barn fick vi hjälpa till med försörjningen i hemmet. Vi hämtade posten till patron på Bruntorp. Vi fick gå en halv mil och för det fick vi 25 öre för varje gång. Vi hjälpte mor att rensa rovor. Arbetet på gården var ganska hårt. När vi tröskade på vintern fick jag ta emot halmen minns jag. Jag fick jobba så hårt att jag knappt orkade äta när rasten kom. Det bästa var när det blev något fel på fotogenmotorn då fick vi koppla av en stund. 

Min far var gårdssnickare på Bruntorp, men han fick även sköta om slakten på gården och underhålla fastigheterna. Då fick jag vara med och hålla i djuret när skinnet skulle dras av. När de stora brutna taken skulle ses över fick jag hjälpa till. Far band ett rep om mig så var han på nocken av huset och hivade ner mig att byta de trasiga tegelpannorna-jag var ganska rädd där jag låg på de stora branta taken.
Min mor bad mig en gång när hon gick ner till Herrgården för att mjölka, att jag skulle fiska ( hon behövde väl middagsmat). När hon kom tillbaka frågade hon om jag fått någon fisk. Jag svarade att jag inte brytt mig om att fiska, det kunde du väl ha gjort sa hon.... När hon kom in i huset så låg det en stor fisk på bänken- å du sköjar med mej, sa hon då. 
Dagarna och åren gick och det blev dags att börja skolan. Jag tillhörde väl medelmåttan och var inget särskilt snille. det förekom mobbing på den tiden också, men jag föll inte i farstun för vad som helst. Vi hade en 4-5 km att gå. en stor del av dagen gick åt på den långa vägen. Det blev många upplevelser både på vägen och i skolan. Det var inte förbjudet att aga barnen på den tiden. Jag hade en lärarinna som hade ganska häftigt humör, det tog inte alltid på rätt ställe när hon slog till. En gång, jag hade väl gjort något fuffens, slog hon till mej och träffade rätt för näsan som sprang i blod. Vi hade en vattenhink utanför väggen så hennes kommentar var: ”Gå ut och torka av dej” - när jag kom in igen var jag blodigare än när jag gick ut- ”Kom hit ska jag torka av dej” sa hon. Hon var rätt mycket inne i sin lägenhet på timmarna när vi hade läsning- och så kom hon in som ett yrväder bakifrån och frågade ”var är det. Jag trodde att det var hon som satt bakom mig som frågade- den gången var jag med i läseboken men jag fick en sittupp som jag inte beräknat. Trots allt så ville lärarinnan oss väl- jag kommer ihåg att vi kunde få besök av någon missionär och jag fick intryck som jag inte glömmer. Jag kommer ihåg att jag fick lära mig en sång om lammn, lammena mina små och den där kören sjöng jag både sent och bittida så mor fick be mig sluta för hon orkade inte med att ideligen höra den. Vi hade lång att gå till skolan men när det var mycket dåligt väder så kunde det hända att ”kusken” på Bruntorp (Arvid B:s pappa) kunde komma och hämta oss, och jag som var minst av barnen föste han ned under fotsakken (?)

Arvid Nyman och fadern Johan Anders Nyman

Arvid Nyman och fadern Johan Anders Nyman

Familjen Nyman i Ledet 1920-talet

Familjen Nyman i Ledet 1920-talet

Det serverades ingen mat i skolan på den tiden utan vi hade smörgåsar inlindade i tyg.  Ibland kunde brödet ta slut för mor så hon fick göra pannkakor istället., men det var ju så gott så de tog slut innan skolan börjat.
I femte-sjätte klass hade vi en manlig lärare som var ganska sträng och som vi hade respekt för. Jag fick en gång en örfil av honom som inte var berättigad. Jag hade varit hemma dagen innan och då hade de börjat med ett nytt räknesätt så jag kunde inte rå för att jag inte kund.e 
Efter sex år i skolan var jag färdig. Under våra skollov fick vi arbeta i trädgården på herrgården. Det var en stor trädgård där vi fick rensa, skyffla, gräva och kratta. Vi fick bära vatten och passa upp. Dagspengen till att börja med var 40 öre. 
En episod: en flicka utav herrskapet, jämnårig med mej, passerade trädgården när jag stod i jordgubbslandet och smakade av ”gubbarna” - vad gör du löd hennes röst. Va! svarade jag det svaret var det enda hon fick ur mej. När jag var 15 år bytte herrgården ägare. Då fick jag klara trädgården själv för det anställdes ingen skolad trädgårdsmästare. Jag fick då varje lördag, under sommaren, köra med hästskjuts till Skövde torg ca 2 mil och torga. När jag kom hem därifrån var inte dagen slut för mej. Då hade jag att kratta och göra stora gården framför slottet fint. (trädgården lades senare ner som det har gjorts på de flesta herrgårdar) (här menas odlingar av grönsaker till försäljning).Min syster Anna var just hemma från Amerika och hälsade på. Jag fick god hjälp av henne. Vi hade mycket blommor med å torglasset, det var en rolig och spännande tid.   

tillbaka